Att blogga eller inte blogga, det var frågan. Svaret tycks i skrivande stund vara ja. Jag har ju sedan barnsben skrivit dagbok och har alltid tyckt om att skriva, men startsträckan till att starta en blogg blev lång. Har ju sedan länge använt min facebook för detta ändamål. En blogg kändes större och mer krävande.. varför egentligen? Nä, nu är det färdigtjaffsat. Kanske är dags att sluta plåga mina fb-vänner med mina långa dagliga inlägg om livet i stort ;)

Det är kanske farligt att uppge någon form av tanke kring vad min blogg ska innehålla så här på förhand. Här kommer min "split personality" in. Jag är ju ett planeringsfreak, samtidigt som spontaniteten gör sig synligt allt som oftast. Nåja, tanken med min blogg är i alla fall att dels skriva av mig kring vardagshändelser och annat viktigt (?!). Dels för att få ner känslor och frustrationer på pränt. Det brukar vara så mycket lättare att förstå sig på sig själv då på något vis.

Så där ja! Första orden på pränt.. dessutom under vecka 33! Bra jobbat!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ja, det går ju bra det här med att ta mig tid till mitt skrivande.. Har hunnit fylla 36(?!). Helt ofattbart! Min mamma var ju skitgammal när hon var 36.. tyckte jag då i alla fall ;) Några utvecklingssteg kan jag i alla fall notera vid denna...

Måndag - första arbetsdagen efter jullov och en underbar Thailandsresa.  Det gick förvånansvärt lätt att komma in i matchen på skolan, trots att kollegorna låg en vecka före mig. Alla tog sig tid att sätta mig in i allt. Mina elever hade en rätt ok...

      Tur att jag valt att inte offentliggöra min blogg på fb.. jag är ju så fruktansvärt dålig på att hitta tid att sitta vid datorn. De sista två veckorna skulle jag dock aldrig offra en minut ifrån. Jag och min kärlek har varit i THAILAND...

Jahapp.. då har sambon påbörjat jobbet som innebär att han bor borta varannan vecka! :(  Första veckan är idag avklarad (om än endast tre dagars frånvaro denna gång) och FYYY FAAAN vad det är tråkigt om kvällarna!! Dagarna går bra. Då är det full f...

  Vid nio års ålder träffade jag min "första kille"! Vi umgicks mycket och jag var nog riktigt kär faktiskt ;) Jag flyttade till Stockholm med familjen och vi brevväxlade ett tag. Sen rann det ut i sanden.    24 år senare får jag ett mail på ...