1996 lämnade jag min trygga hemstad Luleå för kärleken i Stockholm. Jag hade träffat en åtta år äldre man med två barn. För mig var det här med bonusbarn något alldeles fantastiskt! Jag som fullständigt älskar barn! Det blev en tuff "flytta-hemifrån-period". Mannen jag hade träffat och bestämt mig för att skaffa ett liv med hade vissa inslag i sitt liv som jag inte kunde acceptera. Detta upphörde dock efter en tid. Vi fick två underbara barn ihop och de är det bästa som har hänt mig! 

Vi spolar framåt.. femton år efter flytten till Stockholm hade vi kämpat färdigt. Vårt liv hade åter igen alltför många tråkiga inslag som jag inte kunde acceptera. Efter några års velande fattade jag till sist beslutet om att separera från barnens pappa. Jag och barnen flyttade till en egen lägenhet. Vi trivdes bra, men livet runt omkring var rörigt bortom all beskrivning. Mitt i detta kaos träffade jag min första barndomskärlek. En gnista tändes inom mig, vilket smittade av sig på barnen och resten av omgivningen. Ett halvår senare fattade vi beslutet om att flytta tillbaka till Luleå. Där fanns hela min familj och som en stor bonus även min nya kärlek. Jag vill inte på något vis förringa mina vänner och min fd mans familj i Stockholm, men även om familjen jag hade var (och fortfarande är) helt fantastisk så hade jag ju ändå på något vis "separerat" även från dem. Det skulle aldrig riktigt bli samma sak igen...

Vi flyttade tillbaka till hemstaden, köpte ett hus i det område där jag vuxit upp och jag fick ytterligare två fina bonusbarn " på köpet". Jag fick även en ny underbar familj som blev en stor del av vårt liv. Även om det periodvis är väldigt tufft för mina barn att ha sin pappa, sina syskon, släkt och vänner så långt borta så är vi ändå alla, med facit på hand, överens om att vi valde rätt. Barnen åker ner så ofta som omständigheterna tillåter det och både barnen jag har idag en bra relation med pappan, hans nya tjej och familjen. Önskar dock att min relation med mina bonusbarn där nere kunde bli starkare igen... 

Det var en liten tillbakablick. Nu känner jag mig redo att återgå till nuet! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ja, det går ju bra det här med att ta mig tid till mitt skrivande.. Har hunnit fylla 36(?!). Helt ofattbart! Min mamma var ju skitgammal när hon var 36.. tyckte jag då i alla fall ;) Några utvecklingssteg kan jag i alla fall notera vid denna...

Måndag - första arbetsdagen efter jullov och en underbar Thailandsresa.  Det gick förvånansvärt lätt att komma in i matchen på skolan, trots att kollegorna låg en vecka före mig. Alla tog sig tid att sätta mig in i allt. Mina elever hade en rätt ok...

      Tur att jag valt att inte offentliggöra min blogg på fb.. jag är ju så fruktansvärt dålig på att hitta tid att sitta vid datorn. De sista två veckorna skulle jag dock aldrig offra en minut ifrån. Jag och min kärlek har varit i THAILAND...

Jahapp.. då har sambon påbörjat jobbet som innebär att han bor borta varannan vecka! :(  Första veckan är idag avklarad (om än endast tre dagars frånvaro denna gång) och FYYY FAAAN vad det är tråkigt om kvällarna!! Dagarna går bra. Då är det full f...

  Vid nio års ålder träffade jag min "första kille"! Vi umgicks mycket och jag var nog riktigt kär faktiskt ;) Jag flyttade till Stockholm med familjen och vi brevväxlade ett tag. Sen rann det ut i sanden.    24 år senare får jag ett mail på ...